Första längre stoppet för denna bilresa i Apulien blev den lilla staden Uggiano la Chiesa på den östra sidan av den italienska klacken. En liten stad med dryga 4000 invånare belägen i provinsen Lecce.
Här verkar många känna varandra om man tilltalar varandra med namn i den lokala matvarubutiken. Såklart finner man en fiskaffär, en köttaffär, en fruktaffär, en pastaaffär, andra små affärer, torg, restauranger, caféer, pubar och kyrkor. Trots att det är en mindre by och definitivt inte turistig är det liv och rörelse här.
Kyrkor finns det också alltid gott om 🙂
Vi lyckades pricka in vår vistelse här med byns festival. En festival för att hedra helgonet Santa Maria Maddalena. I tre dagar firades det stort med orkester och band på torget, marknad, karuseller och fyrverkerier. Kul att få se!
Ett bra utbud på restauranger finns också. Missa inte restaurang Matisse. Denna hade fått en mycket bra betyg och den var verkligen riktigt bra! Allt vi åt var så gott. Generellt är priserna också mycket lägre här än i de mer turistiga städerna.
Utbudet på boenden är bra i Apulien. Det finns många fina s k agriturismo att välja på. Men några större hotell hitta man inte här. Vi hyr en nybyggd lägenhet i Uggiano la Chiesa i ett litet lägenhetskomplex (Imestri) där pool ingår. Super fräscht och fint!
Från Uggiano la Chiesa tar man sig enkelt och snabbt på olika utflykter, klippbad eller stränder ligger bara några enstaka kilometer bort. Dessutom tar man sig snabbt till den vackra staden Otranto (ca 6 km bort). Ca 40 minuter bort från Uggiano la Chiesa finner man staden Lecce.
Uggiano la Chiesa är en perfekt utgångspunkt för en vistelse i Apulien.
Långt söderut på Italiens klack ligger regionen Apulien eller Puglia som det heter på italienska. Hit har de stora turistströmmarna inte nått fram. Området känns genuint och orört. De ljusa vackert slitna stenhusen karaktäriserar regionen.
Ceglie MessapicaOtranto Ceglie Messapica
På 700- talet f Kr expanderade antikens Grekland och nådde stora delar av Apulien vilket satte tydliga spår. Efter grekerna kom normander, bysantiner, araber, tyskar, fransmän och spanjorer. Det är inte så konstigt att städerna byggdes på kullar med murar.
Otranto Vacker kvällsvy över Otranto
Det är i Apulien man hittar de kända trulli-husen (runda stenhus) i Alberobello, den helt vita staden Ostuni och den vykortsvackar staden Polignano a Mare. Allt uppräknat värt ett besök!
Från torget i staden Ceglie Messapica
Jag förälskade mig i Apulien för många år sedan. Här blåser det varma vindar landskapet skiljer sig mycket från landskapet i norra Italien. Det är tydligt att man är långt söderut här. Det finns många fantastiska badmöjligheter med klippbad, fin snorkling, grottor och stränder längs Apuliens långa kuststräcka mot Adriatiska havet och många fina små städer/byar.
Strand i Otranto Stranden Alimini långt ner på den italienska klacken några kilometer ifrån Otranto. Porto Bardisco
För att ta sig hit kan man flyga till huvudorten Bari eller till Brindisi. Att hyra bil är att rekommendera. Det är inga långa avstånd så man tar sig enkelt fram med bil. Trafiken är dock mycket mer hetsig här än i norra Italien. Detta blir man alltid påmind om när man svänger ut från biluthyrningen.
Härliga Vinön i Hjälmaren – varje gång vi har varit här har jag tänkt att vi borde åka hit oftare. Ett riktigt härligt utflyktsmål i synnerhet en fin sommardag.
Det tar ca 15 minuter att åka till Vinön med färjan från hamnen i Hampetorp.
När vi är på Vinön brukar vi promenera från färjan till Norra badet (ca 2,5 km). Vill man ta med bilen eller cykeln på färjan går det också bra.
På vägen till eller från badet (beroende på vilken tid vi kommer) brukar vi ta ett lunchstopp på Världshuset.
På Vinöns världshus brukar det vara en del evenemang på sommaren. Värt att kolla in!
Norra badet är riktigt fint med en fin sandstrand och så är det långgrunt.
Detta lilla café är också värt ett stopp längs vägen mellan badet och färjan.
Ett härligt utflyktsmål! Det är något speciellt med öar.
Canazei ligger i Val Di Fassadalen och mitt i världens största skidsystem Dolomiti Superski. Det är en charmig ort med ca 2000 invånare. Canazei ligger ca 25 mil från Venedig och det tar ca 3-4 timmar hit med bil från flygplatsen i Venedig.
Ska man åka skidor i italienska Dolomiterna har man många möjligheter att boka boende. Det finns flera mysiga byar att välja på. Vi hade tänkt att bo i byn Selva denna gång men pga en dubbelbokning på hotellet vi bokat i Selva hamnade vi i Canazei igen. Det gjorde egentligen ingenting, Canazei är toppen!
Vi hamnade även på samma lägenhetshotell som sist, Al Sole. Varför bryta ett vinnande koncept när vi ändå hamnade i Canazei.
En lägenhet med ett eget kök är ju väldigt praktisk och bra. Al Sole har dessutom ett mycket bra läge med bara några minuter till fots till närmaste kabinbanan. Och nära från backen ”hem” när man åkt klart för dagen.
Det finns också ett litet spa (pool och bastu) och gym där gästerna får hänga när de önskar på Al Sole. Vidare finns en trevliga restaurang tillgänglig i hotellbyggnaden.
Ett riktigt bra hotell sammanfattningsvis som varmt kan rekommenderas.
Det finns många fina gamla byggnader att spana in.
Restauranger finns det gott om i Canazei och den italienska maten är ju verkligen fantastiskt.
Denna lilla mysiga Osteria åt vi på en av kvällarna. En favorit i repris, La Telia restaurant
Det finns flera små affärer, apotek, restauranger, pubar och ett par matbutiker (mindre). Man klarar sig således bra här och det är liv och rörelse! En tämligen komplett skidort med andra ord.
En fördel att vi bo på ett mindre ställe än Canazei är möjligtvis att det inte blir samma tryck på liftarna då alla ska iväg på morgonen. Vissa tider är det lite extra väntan i liftkön. Men så fort man kommit upp en bit i backarna är det inte lika långa köer. Men vi kommer gärna tillbaka till Canazei och definitivt till italienska Dolomiterna!
Skidåkning i Dolomiterna är verkligen extra allt! Det är världens största skidsystem med 458 olika liftar med bland annat 72 kabinliftar och 185 sittlifter. Högsta åkhöjden är 3250 m, total pistlängd 1220 km och längsta nedfart är ca 13 km.
Det finns backar för alla åldrar, nybörjare, vana skidåkare och super proffs.
Dessutom är det ju Italien så man hittar ett matställe i princip varje backe. Vidare ska det vara hyfsat solsäkert här. Solen ska lysa 8 av 10 dagar, sägs det.
Efter en vecka här är det inte många backar vi åkt i flera gånger. I princip har vi åkt i olika liftar varje dag. Möjligheterna till skidturer är oändliga. Varje dag har inneburit nya mål, nya backar, nya liftar och nya byar, dalar och turer.
Arabba
Första skiddagen styrde vi skidorna mot Arabba. Fantastiska vyer, klarblå himmel strålande sol och skönt väder bjöds vi på. Lunchställen finns det som sagt gott om och i Arabba hittar man en supertrevlig liten restaurang (mer lik en liten kiosk) med bra utbud av lunch och fika. Perfekt solläge och mitt i backen!
Vi klämde även in en eftermiddagsfika i Arabba. Detta ställe låg också mitt i backen. Godaste apfelstrudeln! Såklart med en Aperol till.
Selva – Passo Selva
Selva är en super trevlig by. Hit styrde vi skidorna flera dagar men med olika slutmål. En av dagarna var det snöstorm och sikten var begränsad. Men så snart stormen lagt sig lagom efter lunch så kom solen och den klarblå himlen tillbaka.
Val Di Fassa
En av dagarna rörde vi oss enbart i Val Di Fassa området. Det är den dal där Canazei ligger. Bara det området är galet stort. Den dagen var det blåsigt så flera liftar stod stilla stora delar av dagen. Trots blåsten var det klarblå himmel och strålande sol.
Vi sladdade in på denna restaurang som låg bra till för en lunchpaus. Pasta aglio och ett kallt glas vitt – vem kan klaga på blåst då?
Dessa vyer alltså!
En trevligt fika- och afterskiställe är detta, vid Sassaloungo, mitt i backen.
Sella Ronda
Åker man skidor i Dolomiterna bör man ju såklart köra den mest kända turen Sella Ronda. Denna tur går runt det stora Sellamassivet. Man kan göra den gröna eller den orangea turen, båda går runt Sellamassivet men åt olika håll. Hela turen är ca 40 km och man passare fyra dalar. En magiskt tur och så mycket skidåkning!
Ett grymt lunchställe mitt i backen efter att vi passerat Selva.
Skidbussen till Alba
En av dagarna tog vi skidbussen till byn Alba. På så vis slapp vi köa vid de två kabinliftar vi annars var tvungna att ta för att komma upp och ta oss vidare från Canazei till andra delar av skidsystemet. Bussen var en riktigt bra idé, då vi snabbare kom upp i skidsystemet.
Vi tog gondolen upp i Alba men åkte sedan mot Pozza för att sedan vända tillbaka. För att komma tillbaka till Canazei tog vi sedan kabinbanan från Alba.
Detta blev en mycket bra tur, härliga backar och vackra vyer!
Längsta backen i Dolomiterna
Vår sista skiddag ville vi åka den allra längsta skidbacken i skidsystemet. Den är ca 13 km. Att ta sig till denna backe och tillbaka till Val Di Fass (där vi bodde) var ett trevligt heldagsprojekt. Det blev t.o.m. lite stressigt på slutet för att hinna innan liftarna stängde. Återigen, skidsystemet är gigantiskt!
För att komma till den längsta backen så åker man mot Selva och Val Gardena.
Lunchstopp i Selva
En del av sträckan tar man ett skidtåg.
Efter att ha åkt den längsta backen ner behöver man sedan ta kabinbanan för att komma tillbaka på rätt sida av bergen. Högt upp är det, jag vågade inte titta ner förrän vi kommit fram.
Här Högt uppe på Marmolada har jag skrivit mer om skidåkning i Dolomiterna och en tur till högsta punkten, berget Marmolada, 3258 meter upp. Marmolada bör man såklart inte missa! Då är man galet högt upp och vyerna är helt magiska.
Skidåkning i italienska Dolomiterna är verkligen helt fantastisk! Canazei tillhör det enorma sammanhängande skidsystemet Dolomiti Superski. Området består av tiotals dalar, byar och över 450 liftar. Skidsystemet är verkligen enormt stort, ja till och med världens största! Backarna är underbart långa, liftarna är snabba och moderna och restauranger och fikaställena duggar tätt i backarna och dalarna. En dröm för skidåkare!
Och vi kom alltså tillbaka hit till slut – igen. Härligt! Lite extra administration är det ju att resa i dessa tider men måste ändå säga att det gick väldigt smidigt. Men det gäller att hålla koll på reglerna, de kan ändras snabbt.
Vad gäller då, just nu? I Italien är det för tillfället inte några betungade restriktioner. Covidpass /Green Pass gäller dock för att överhuvudtaget komma in i landet och vid besök på ex. restauranger (inomhus). Barn mellan 6-12 år ska ha ett negativt antigentest (om de inte är vaccinerade) för att få resa in. Vidare ska ett digitalt formulär fyllas i för inresa (EU digital Passenger Locator Form, dPLF). Munskydd gäller ex. i butiker och i liftarna.
Uppdaterad och bra info finns alltid i UD:s app Resklar.
För att köpa liftkort och kunna nyttja det måste även personer över 12 år ladda upp sitt covidpass/Green Pass på Dolomitisuperski. Covidpasset måste också aktiveras varje dag. Detta funkar dock super smidigt och tar bara några sekunder att fixa i Dolomitisuperski appen.
Sammanfattningsvis funkar det väldigt bra att vistas här!
Vädret under höstlovet detta år visade sig verkligen från sin bästa sida. Förutom den längre Hundfjällsturen så spenderade vi många timmar ute i Hundfjället.
Här följde vi ingen specifik tur utan sick-sackade oss bara uppåt i backen.
På promenaden tillbaka ner gick vi i Trollskogen.
Det är viktigt med många pauser. Grillade marshmallows är ju aldrig fel. I Trollskogen finns gott om grillplatser.
När barnen kände sig nöjda med utomhusaktiviteterna så tog vi vuxna en extra promenad bort till Joängets Fjällgård, igen. Alltså det är så mysigt där inne! Nu körde vi på en mer matig våffla med löjrom och bubbel. Perfekt efter en heldag ute.
Så mysigt detta lila ställe och så trevlig personal. Den lilla Fjällgården är från 1500-talet.
Så gott! Rekommenderas varmt, både stället och valet av mat och dryck.
En riktigt vacker vandringstur är hundfjällsturen. Den är ca 12 km. Vi började vår vandring genom att gå upp i familjebacken i Hundfjället. Sedan är det bara att följa de röda kryssen.
Ju högre upp desto mer vintrigt landskap blev det.
Denna dag lyste solen och det var verkligen en helt magiskt vacker dag på fjället.
En liten fikapaus med saffranslängd, mums!
Vyn över fjällen är verkligen helt magiskt! Strålande sol, klarblå himmel och ett tunt gnistrande vitt täcke på marken.
Galet vackert! Här var leden torr och fin.
Turen fortsatta sedan nedför fjället och här förändrades landskapet snabbt. Från gnistrande vintervitt till olika nyanser av grönt.
Här hittade vi en stuga med grillplats, perfekt för lunchpaus.
Grillad korv till lunch.
Sedan fortsatte turen genom ett grönt landskap, bitvis på hala spränger och blött underlag.
Sista biten var lite små seg men det berodde på att vi lyckades ta en lite extra tur, vid sidan av den ordinarie leden. Leden i sig är lite halvdåligt skyltad tycker jag. Kunde vara lite tydligare.
Men summa summarum är detta en helt fantastiskt fin och vacker tur. Vyn uppe på fjället är verkligen magiskt! Turen är lagom utmanande och lång för barn. Det blev ju slutligen nästan 13 km.
Vi avslutade med en eftermiddags våffla på Joängets Fjällgård. Så mysigt ställe. Och så goda våfflor!
En härlig dag med många steg, massor med sol och frisk luft.
En riktigt fin tur är Södra Kungsleden. Denna tur utgår ifrån Högfjällshotellet.
Södra Kungsleden är ca 9 km och börjar mitt emot Högfjällshotellet. Den första sträckan (ca 2,5 km) är asfalterad. Här finns flera bänkar längs vägen och även en grillplats.
Därefter är leden grusad och hyfsat bred. Efter några kilometer kommer man fram till Östfjällsstugan och Östfjällstjärnarna. Här är det så vackert! Denna dag var det dimmigt vackert ute.
Här blev det lunchpaus. Grillad korv och marshmallows, gott!
Från Östfällstugan fortsätter man sedan längs den grusade vägen västerut. Vid ledskiljet, efter ca 1 km, viker man av söderut mot Gruven/Högfjället. Här är det fina breda spänger.
Efter ca 3 km är man nere vid riksväg 66 och då är det ca 1 km för att komma tillbaka till Högfjällshotellet.
Detta är en riktigt fin tur i fin fjällmiljö! Bra möjlighet för att grilla också om man så önskar.
Det är så härligt att åka till fjälls innan snön kommer. Naturen är så vacker på hösten med alla färger. Prickar man dessutom in lite sol så är det bonus.
Det finns en hel del att göra i Sälen. Att vandra tycker jag är en skön aktivitet som alla i familjen kan vara med på.
Förra året åkte hela familjen upp till Sälen för att ha höstlov. Då bodde vi i Lindvallen en bit upp i backen. Vi kom upp på torsdag kväll och på fredagen vandrade vi från Lindvallen bort mot Gammelgården.
Vi börjades med att gå upp i den närmast liggande backen och sedan gick vi mot Gammelgården. Vi följde egentligen ingen led utan sick-sackade oss fram uppåt.
Vädret visade sig från sin bästa sida. Strålande sol och hyfsat varmt ute.
Lunchstopp mitt i skogen innan solen gick i moln.
Vi hoppades på att hinna med en våffla till eftermiddagsfikat. Och ja, det hann vi med! Våfflorna på Gammelgården alltså – så goda! Mums! Detta får bli ett återkommande besök då vi är ute här i krokarna.
Sedan blev det vandring tillbaka. Nu följde vi Sälfjällsturen lite mer strukturerat tillbaka mot Lindvallen.
Går man hela Sälfjällsturen är den ca 14 km. Här kan man läsa mer om Sälfjällsturen.
Bon Voyage 