Den andra nationalparken – Serengeti
Den 17 december gick den gröna jeepen västerut och vidare mot den stora nationalparken Serengeti. Det är den till ytan näst största nationalparken i Tanzania (efter Ruaha nationalpark). Serengeti finns med på UNESCOs världsarvslista.
Bilresan till det hotell vi skulle bo på i Serengeti tog i princip hela dagen. Men då gjorde vi också safari i Serengeti och besök i en massajby denna dag.
Vy vid ett vackert utsiktsställe på vägen mot Serengeti.
Vi fick välja om vi ville stanna i en massajby i Serengeti. Det ville vi. Vi hade fått tips om att vi absolut skulle göra ett sådant stopp om vi fick möjlighet. Och ja – det var en mycket speciell upplevelse och definitivt värt att göra.
Vi klev ur bilen precis utanför den massajby vi skulle besöka. Massajbyarna är byggda genom många små runda hus som är placerade i en rund ring. Denna ring utgör byn.
Vi var de enda turisterna när vi anlända till massajbyn. Vårt besök inleddes med att männen ställde upp och dansade för oss. I dansen ingår att man ska hoppa högt rakt upp. Enligt tradition får den man som kan hoppa högst välja kvinna först.
Sedan var det kvinnornas tur att dansa. De tyckte att jag och dottern skulle vara med. Okej, tänkte jag givetvis hakar vi på. Dottern var inte så bekväm med denna aktivitet.
Sedan fick jag och sonen och maken och dottern följa med varsin massaj och titta på deras hus. Oj. Jisses, jag höll på att fastna i den lilla lilla dörren med min stora axelbandsväska som jag släpat med. 😂 Inne i huset fanns två sängar och i mitten en eldstad. Vi satte oss i en av sängarna och massajen berättade om hur de levde där. Blev dock lite ofokuserad då jag upptäckte att det låg en jättegammal liten gumma och sov i en av sängarna vi satt i. Mycket märklig upplevelse.
Massajen berättade att i varje hus bor en kvinna, barn och ofta någon äldre släkting. Männen sover i olika hus med sina olika fruar. Alltså – ja vad ska man säga. Vilket annorlunda liv.
Massajerna sköter boskap. De äter bara kött och dricker getmjölk. De visade gärna upp sina djur för oss.
Vi fick också titta på byns skola. Återigen, vilka kontraster.
Vi såg också flera gäng unga massajpojkar då vi åkte i Serengeti. De var helt svartklädda och lite vitmålade i ansiktet. Tydligen så ska tonårspojkarna ut och leva på egenhand i naturen för att lära sig att bli ”riktiga män”. De har tillgång till någon äldre man som håller lite koll på dem. ”Utbildningen” avslutas efter ett antal månader med att de ska döda ett lejon och sedan ska pojkarna omskäras.
Vi var ganska matta efter besöket i denna by. Så många intryck och sådana kontraster. Det tog ett tag att smälta allt vi sett och upplevt.
Det kostar pengar att besöka en massajby. Man betalar direkt till byn. Pengarna ska gå till bland annat rent vatten för byn. Dessutom kunde man ge pengar till skolan, vilket vi gjorde. Är man på safari i detta område tycker jag absolut att man ska stanna i en massajby. En upplevelse för livet helt klart.
Bon Voyage 