En av dagarna tog vi bussen över till andra sidan dalen för skidåkning i Mottolino. Det tog bara några minuter så var vi framme vid det andra liftsystemet.

Här på bild ovan skymtar Livigno i dalen.

Sist vi var i Livigno var vi också i Mottolino och åkte en dag men den dagen var det inte särskilt bra väder. Blåst och dimma och trängsel då vi skulle försöka hitta ett lunchställe. Denna gång fick vi i alla fall en mycket bättre upplevelse. Vädret har ju varit helt fantastiskt. Så nu har vi fått se Mottolino! Och det är ju jättefint här med. 😃

Backarna i Mottolino var också väldigt breda och fina. Det fanns många Fun parks så Mottolino lockar nog många yngre skid-och snowboard entusiaster.

Lunch och fika i backen. Lite kyligare denna dag men i solen var det skönt.

Apfelstrudel verkar onekligen poppis. Härom dagen var den slut på det ställe vi skulle fika på. Och vid detta fikatillfälle hade de bara en bit kvar där vi var. Så den fick jag och Björn snällt dela på. I-landsproblem delux såklart…

Tiden går fort då man har kul. De flesta liftar stängde 17.00 så exakt då åkte vi neråt. På denna sida dalen hade vi en härlig kvällssol.

Slagna hjältar. Det är sällan jag ser barnen så trötta som efter en heldag i backen. Härom dagen höll dottern på att somna mitt i middagen. Denna dag avslutades med en hämtpizza i lägenheten.

Italien på vintern är som Italien på sommaren. De finns många restauranger och caféer att stanna till vid både i backarna och nere i byn. Och här slappar man gärna i en sådan här solstol och tar det lugnt och njuter av livet helt enkelt. Man lever ”la dolce vita”. 😃

Perfekt med en eftermiddagsfika i solen. Hela kostcirkeln – Aperol Spritz, tiramisu och en dubbel espresso.

Vädret här är ju helt fantastiskt. Vi tankar sol så mycket vi bara kan. Tydligen är Livigno en av destinationerna i Europa med flest soldagar. 300 soldagar läste jag någonstans, låter ju toppen om det stämmer. Plus att det ska vara mycket snösäkert här då det ligger så högt upp.

Här, nedan på bild, skymtar den nya kabinbanan som går till högsta punkten, 3000 meter upp. Livignos skidsystem består av två berg på var sin sida av dalen. På ena sidan finns området Carosello och på andra sidan Mottolino. Vi bor närmast området Carosello och har hitintills mest åkt där.

Backarna i området Carosello är långa och breda. Man åker länge innan man kommer ner till byn. Eller så håller man sig i de övre liftsystemen. Här finns sammanlagt 115 km pist. Liftarna är snabba, flera är nya och oftast är det heller inga köer. Någon trängsel i backarna är det inte heller direkt. De flesta backar är röda och blå på Carosello sidan.

I dessa små hus, nedan på bild, bor det kossor. Mitt i backen! Det luktar verkligen ko då man skidar förbi. Många matvaror här är lokalproducerade har vi noterat. Så den lokala osten kan väl knappast bli mer lokal.

Vi skulle ta lite fartiga skidbilder. Dessa blev väl bra? 😂

Årets pappa! 😂👌

Äntligen i Italien! Mitt favoritland. ☺️ Igår sent ca 02.30, kom vi fram till Livigno. Vi flög till Milano och hade bokat biltransport från flygplatsen till Livigno.

Förra gången vi var här (2016) hyrde vi bil och körde hit på egen hand. Dessvärre råkade bilfirman skicka med fel storlek på snökedjorna till hyrbilen så vi tog oss inte fram sista biten. Dessutom hade de gett oss en bil med sommardäck. Ingen toppen upplevelse direkt eftersom det var snöoväder. Men allt gick bra tack och lov. Vi fick bra hjälp och vi hade en toppen vecka den gången ändå. Och så fick vi ju testa på att åka bärgningsbil. 😂

Bilturen hit denna gång gick i vart fall helt smärtfritt. Det tar ca 3,5 timme att åka bil hit från Milano. Här behöver man ingen hyrbil heller eftersom det är en liten by. Dessutom går det bra med bussar om man vill förflytta sig i Livigno och mellan liftsystem.

Livigno ligger högt upp, 1800 meter upp över havet, och det känns när man åker hit man får lock för öronen vissa bilsträckor. Dessutom är det en skattefri zon så man kan handla taxfreevaror utan moms. Antagligen eftersom byn förr ansågs ligga otillgängligt till.

Vi bor på ett litet lägenhetshotell precis vid backen. Byn är väldigt långsmal, den följer liksom backarna nerför bergen.

Idag har vi bara njutit av att få vara här, av solen och skidåkningen.

Det är strålande sol, klarblå himmel, helt vindstilla och således varmt ute. Jag har tagit en miljard bilder och aldrig frusit om fingrarna. 😂

Vi har till och med ätit lunch ute idag. Lycka. Hittade ett så mysigt lunchställe i en av backarna, La Tea da ”Cip e Ciop”.

Några sekunder efter jag och Love hade tagit denna bild hällde han ut sin äppeljuice i sina skidbyxor. Tur att det var torkväder.

Backarna är så fina. Känns som vi verkligen har åkt skidor hur länge som helst idag. Alla är så trötta nu. Jag har träningsvärk i hela kroppen. Det kan i och för sig beror på all packning som vi bar på igår. Måste dock tipsa om att åka med Lufthansa. Då får man checka in skidutrustning gratis utöver den vanliga packningen man får ha med. Jättebra förutom att det är en del att släpa på innan man når incheckningsdisken.

Vi lär somna på ett kick ikväll.

Nu tar den här familjen en veckas ledighet. Ska bli så otroligt skönt. Vi firade 10 år som gifta på alla ❤️-dag. Den 14 februari 2009 var en mycket vacker vinterdag. Strålande sol och gnistrande snö. Någon dag efter bröllopet bar det av till varmare breddgrader och ön Curaçao. En paradisö. Lilla dottern, då 1,5 år gammal, var såklart med.

Nu åker vi söderut och just nu enligt prognos mot sol. Men det blir i inga badstränder utan alptoppar.

Alltså sådana här vyer, magiskt!

Bilder från Livigno år 2016.